Brev till en präst om Ukraina – och utestängning

Kyrkoherde, präst Åke Wiklund, Svenska Kyrkan på Orust har beslutat att Fredsrörelsen på Orust inte ska få hålla sina offentlliga gästföreläsningar i Kyrkans Hus i Henån. Vad jag förstår anser Wiklund inte att denna fredsrörelse har ett acceptabelt värdegrundlag, åtminstone inte vad gäller frågor kring kriget, som pågår i Ukraina.

Jag anser att detta är absurd eller förankrat i okunskap om föreningen och/eller Ukraine-kriget. Jag fann – av skäl som också framgår av mitt brev till Wiklund nedan – därför anledning att skriva till Åke Wiklund och, när jag ändå var i omnejden, föreslå att vi träffades.

Men det blev inget möte. Åke Wiklund valde att inte svara på mitt brev och min påminnelse om det.

Kyrkoherdens censurerande och utestängande beslut och hans olust att samtala med mig som offentlig föreläsare är knappast något den lokala pressen vet om eller kommer att ta upp. Men det borde den. Människor bör veta hur den politiska korrektheten – ofta till skillnad från saklighet – stävjar debatten runt om i Sverige – och inte bara i medierna. Och hur makthavare slutar kommunicera med allmänheten om sina beslut – också när de som i prästens fall drabbar denna almänhet såväl som det öppna samtalet och yttrandefriheten, grundstenar i vår demokrati.

Fredens diskurs har i praktiken försvunnit ifrån forskningen, politiken och medierna. Men inget kan hindra att vi, som drabbas av makthavares demokrati-reducerande beslut, talar om det när och där vi kan. Och det gör jag. På eget initiativ. Ingen har bett mig skriva till prästen.

Hej Åke Wiklund

Av mina vänner, Erni och Ola Friholt, har jag blivit informerat om att du anser att Fredsrörelsen på Orust inte framöver kan hålla sina möten i Kyrkans Hus.

Jag är själv väldigt glad för att nyligen ha hållit föredrag för föreningen i det vackra rummet, och jag kan inte tro att kyrkans hus ska vara stängt för människor som – liksom jag själv – hela livet har arbetat för FN-Stadgans Artikel 1 som säger att fred ska skapas med fredliga medel.

Jag har känt dem under snart 40 år och som ledare i föreningen hur många år som helst. En alldeles unik folkbildningsgärning, nu 170 år tillsammans. Erni kom till Sverige som flykting ifrån krigets Österrike, och jag har nyligen färdigställt en video på 2 x 1 timma, där de talar om sina liv.

Jag uppmanar dig att titta lite och sedan fråga dig själv varför dessa gedigna humanister och den förening de drivit i många år inte ska kunna träffas i Kyrkans Hus.

Och vem är då jag?

Danskfödd fil dr i sociologi och docent i fredsforskning, freds- och framtidsforskare, 50 år i Lund, ledare på 80-talet av Lunds Universitets Institut för Fredsforskning, därpå freelance, gästprofessor i ett tiotal länder och olika kulturer, medlare och/eller konfliktanalytiker i ett 20-tal konflikter – inte minst i det gamla Jugoslavien, men också i Irak, Syrien, Iran, Georgien – och under tio år hjälpt unga människor med försoning efter folkmordet i Burundi. Författare till ett antal akademiska böcker, drygt 3000 sidors publicerat akademiska och folkbildande artiklar samt chef för TFF, en totalt oberoende forskningsstiftelse här i Lund som min hustru och jag skapade i 1986 med ett 50-tal akademiker, militärer, diplomater, fd FN-folk, aktivister, som alla arbetar för nämnde Artikel 1 i FN-Stadgan.

Stiftelsen drivs enbart av vanliga människors stöd runt om i världen, vi tar inte emot pengar ifrån någon regering eller näringslivet. Alla som jobbar med den är oavlönade – den enda av sitt slag i världen och helt fri till att säga och göra vad vi anser vara riktigt.

Till din orientering har jag skrivit hundratals sidor kring Ukraina-frågan sedan regimförändringen i Kiev, som utlöste den första fasen av kriget i Ukraina (2014). Dagen efter Rysslands invasion tog jag skarpt avstånd ifrån den på det här sättet: There were alternatives: Why Russia should not have bombed Ukraine.

Men det betyder inte att allt är Rysslands fel eller att den västliga reaktionen på den är rätt. Eller att NATO med sin expansion under 30 år står oskyldigt utanför konflikten.

Vi professionella fredsforskare och konfliktanalytiker ser krig och annat våld som symptom – som en läkare frågar var det gör ont. Under allt våld ligger en eller fler konflikter – något olöst som står mellan parterna och som de inte kan hantera – och dessa måsta man försöka förstå därför att konflikten, inte våldet, är nyckeln till konfliktlösning och en framtid utan våld. (Som läkaren söker orsaker och sedan föreslår behandling).

Få i världen förstår detta. Medier och politik sysslar med skuld och bestraffning och visar bilder av kriget. Det finns inga bilder av underliggande konflikter eller historiska förlopp. Och håller man på tillräckligt länge kan man få människor till att tro på en enda sanning – vår egen. Och på att militär eskalation kommer att leda till en lösning.

Som Gandhi – min huvudinspiration – lär ha sagt det: Principen om ett öga för öga kommer en dag att göra hela världen blind.

Vi är på väg dit och det är en orsak till att en demokrati ska hållas öppen för olika synpunkter. Det finns inte en enda sanning här heller – det hör hemma enbart i diktaturer.

Verkligheten är alltså lite mer komplicerat. Det är det, vi som jobbar för fred – som läkaren som jobbar för hälsa – försöker säga. Vi önskar en öppen debatt om orsaker – inte ett ensidigt, okunnigt och lättköpt ställningstagande baserat på hat – hat till oskyldiga medmänniskor – ryska medborgare, kulturpersonligheter, etc. Vi behöver inte älska “de andra” men – som du vet – krävs det två för att dansa tango; likaså med konflikter. Vi måste bygga broar mellan människorna när regeringar bara krigar med varandra.

•

Jag ska hålla föredrag i Kulturhuset Hav och Land, Hunnebostrand den 7:e februari kl 18:30. Jag meddelar dig detta då jag hoppas att du vill acceptera att använda kanske 30-60 min på att vi träffas och jag får möjlighet att berätta lite om hur man kan behandla den här typen av konflikter och bidra till debatt i stället för utestängning.

Det finns ingen som helst motsägelse mellan att bidra med humanitärt bistånd till Ukraine – folket lider ju fruktansvärt där också – och att vilja analysera och förstå komplexa konflikter för att bidra till en lösning.

Idag finns det ingen som diskuterar lösningar, och t ex FN – som jag föreslagit för 9 år sedan därför att jag vet vad FN kan – har körts ut på ett sidospår av regeringar och kommentatorer, som vill att det som händer på krigsskådeplatsen ska lösa konflikten. Kriget i sig kommer aldrig att leda till en lösning eller ett bättre Europa för våra barn och barnbarn (jag har fyra).

Vi kommer alla att förlora om det här fortsätter. Därför är det viktigt att ha dialoger – föreläsningar med människor som vet någonting och som stimulerar till debatt utan provokationer, lugnt och sakligt. Meningar är värdelösa om de inte bygger på ett minimum av kunskap.

Det är min förhoppning att vi kan utbyte synpunkter och jag ställer gärna min kunskap och erfarenhet till ditt förfogande.

Jag skulle kunna passera Henån först på eftermiddagen den 7:e eller på tillbakavägen ner till Lund den 8:e – om och när det skulle kunna passa för dig också. Om du vill att dina kollegor eller andra ska delta är det helt fint för mig.

Vänliga hälsningar

Jan Öberg