Som numera helt vanligt önskar västliga “demokratiska” politiker undvika all offentlig debatt. De tar emot order ifrån USA och kan för lite om sakfrågorna.
Lena Jarlöv är en ledande svensk fredskämpe, i Bottna på landets västkust. Hon är min vän, 87 år gammal och har helt rätt i sin kritik och varning. Jag kan inte låta bli att fråga varför det som huvudregel är just äldre människor som ser farorna i NATO-ländernas politik, men inte de unga, som har många fler år att förlora än vi äldre på upprustningen och – Gud förbjuda – kriget.
Lena Jarlöv
Bottna för Fred, Sverige
Sverige är en frontstat mot Ryssland, den av väst utpekade eviga fienden. Efter att Ryssland gått in i Ukraina 2022 övergav Sverige i hast sin alliansfrihet och blev medlemmar av Nato och strax därefter tecknade regeringen DCA, Defence Cooperation Agreement. med USA, som ger USA rätt att ha 17 amerikanska baser på svensk mark.
Som om inte detta var nog, ska vi nu också upplåta vårt territorium åt de övriga Nato-ländernas militära verksamheter. Om politikerna får som de vill.
Precis som med DCA-avtalet tänker regeringen veckan före midsommar försöka driva igenom ett beslut i riksdagen som kommer att avsevärt öka risken att Sverige blir indraget i krig. Detta utan ett knyst från oppositionen.
Den proposition, (2025/26:254, Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbetet), som regeringen den 6 maj överlämnade till riksdagen för beslut den 15 juni, handlar om att ge Nato och Nato-länderna långtgående rättigheter att använda svenskt territorium för militära ändamål och krigshandlingar gentemot andra länder, även om dessa inte utgör något hot mot Sverige.
Nato är en kärnvapenallians – något undantag för aktiviteter som involverar kärnvapen nämns inte. Det oroar med tanke på vår regerings intresse för Frankrikes kärnvapenambitioner.
Det handlar alltså inte om att försvara Sverige utan bara vara till lags för Nato. Och propositionen handlar om att ge regeringen befogenheter att, utan att höra riksdagen, besluta om dessa frågor. Ingen möjlighet för våra folkvalda riksdagsledamöter att diskutera konsekvenserna av sådana militära operationer. Risken är uppenbar att Sverige kan komma att bli betraktad som part i en väpnad konflikt som ett annat Natoland har med en “fiende”.
Vart tog vår demokrati vägen?
Departementspromemorian (Ds 2025:21) gick i tysthet ut på remiss i oktober 2025. Ytterst få människor har varit medvetna om detta. Svenska Freds var en av remissinstanserna och har skrivit ett remissvar, där de starkt avvisar förslaget. Kritiken fick inget genomslag i propositionen.
Regeringen vill uppenbarligen inte ha någon debatt i frågan och inte oppositionen heller, eftersom de inte gjort något för att lyfta frågan till offentligheten. Största möjliga tystnad – annars kan ju folk inse hur farligt detta beslut är. Risken är stor att frågan kommer att röstas igenom i riksdagen. Inget av riksdagspartierna har visat någon vilja att avstyra krigsförberedelserna.
Vårt politiska etablissemang verkar sorgligt nog lika inställda på krig som EU- ledarna och övriga Nato.
Men ännu är det fyra månader kvar till valet! Och eftersom SD nu har saboterat kvittningsrätten, så lär ingen riksdagsledamot kunna komma undan. Ansvaret kommer att vila tungt på dem som utsätter svenska folket för denna krigsrisk.
En vaknande folkrörelse kommer att hålla ögonen på sina folkvalda!
Propositionen finns här på Regeringskansliets hemsida.
Lena Jarlöv, Bottna för Fred
Jeg kan varmt anbefale Gerry Docherty og Jim MacGregor’s bog “Hidden History: The Secret Origins of the First World War”. Den magtelite som styrer vore regeringer, vores mainstreammedier, FN og alle dens underafdelinger har været så succesfulde med deres bedrag af verdens befolkninger, gennem århundreder, at de i dag har let spil med at gennemføre et hvilket som helst frygtskabende teater som inddrager krig, p(l)andemi eller krise. De har tilmed indrettet vores pengesystem således at de altid kommer berigede ud af den selvskabte krise. Så længe folket aldrig vil forstå det helt enkle faktum at krigstrommerne kun er til for at skabe
1) frygtstemning – forklædt som nationalfølelse eller det der er værre,
2) kamp for demokratiet – vrøvl, vi har ikke noget demokrati,
3) Vor frihed – igen vrøvl, vi er fuldstændigt underlagt vores kriminelle stat.
Unge mennesker som melder sig under fanen er hjernevaskede robotter som gennem skolesystemet er frataget evnen til at tænke selvstændigt. Altsammen meget sørgeligt.
Tak for jeres evige fredsbestræbelser!
Tak kære Peter – og alt det du skriver tjener militarismen. Vi MÅ håbe på at yngre mennesker snart indser at det er deres liv – mere end vi ældres – der bliver ødelagt. Og tak for rare ord – du kan regne med at TFF og jeg fortsætter så længe og sp meget som vi kan. JAN
Selvfølgelig må man tage livet i forsvar over for en krigsindustri, som når sit højeste udtryk i arbejds- og tankegangen hos overordnede banker, FED/ECB, samt gennem US’ og EU’s udenrigspolitik – og Nato.
Og vil man et skridt videre må man arbejde for fred gennem udvikling – i modsætning til afvikling. Hvor stort et arbejde det er, vidner denne hjemmeside om.
Men man kan komme eet skridt videre: vedholdende at fokusere på liv, suverænt liv. Vore medskabninger gør det allerede, undtaget dem der udnyttes gennem fangenskab og automatiserede dyrknings- og slagtemetoder.
Glem ikke at de fleste skabninger lever i deres egen ret og væren – det er mennesket der paradoksalt stilles ringest.
Hvorfor ?
Hvad hindrer dig i at fokusere på liv – er det afhængighed af pengene ?, – er det den gæld, du selv har lænket dig fast til ? – er det den virkelighedsforstyrrede opfattelse af underskud i en overskudsbaseret verden, i et endnu større kosmos ? – er det de uretfærdige præmisser som stater og andre magtkonstellationer opstiller, uden at tage menneskeliv med på råd ? – er din deltagelse i såkaldte valg en pligt eller en uetisk handling, som skader liv, en rafineret form for undertrykkelse af både dig selv og andre ? – er det mangel på mod, angsten for at stå “udenfor” flokken ? – er det grådighed, når nogle tilraner sig alt, uden at være i kontakt med noget som helst, hverken sig selv eller den øvrige verden ? – Er det en dødelig sygdom i en menneskeskabt tankegang, eller en laverestående bevidsthed, beslægtet med psykopati og socioipati ? …. eller mangler du blot mod til at stå ved at du godt véd hvad præmisserne er for både dit eget og andres liv ?
Hos både ledere og mennesker står valget mellem disse – at være eller at have.
Derfor spørger jeg dén der færdes i magtens korridorer, såvel som det enkelte menneske:
Hvordan oplever du at være menneske, indadtil og udadtil ?
*
Kom ikke med et undvigende svar, om at “det er en privat sag”, når det helt centrale er, at det at være menneske – i egen ret og væren eller som repræsentant for noget andet – er et fælles grundvilkår.