Kulturskribent Sören Sommelius och jag skrev genmälet nedan omedelbart efter att Swartz’ hade publicerats. Dagen Nyheter tog dock inte in texten.
Da danske Information også trykte Swartz’ temmeligt forenklede “status” synes jeg at den i det mindste skal stå hér.
Lund, 24:e juli 2011
Richard Swartz gjorde ett slags Bokslut på Balkan (DN 23/7), sedan den siste serbiske krigsförbrytaren gripits. Swartz hör till de svenska journalister som livslångt engagerat sig i konflikter och krig på Balkan. Han är en begåvad och inkännande journalist. Men i sin analys, sitt bokslut över de jugoslaviska krigen, hamnar han fel.
Swartz skriver – med det nationalistiska krigets logik – att krigen var ”självförvållade”. Alltså ungefär att ”dom” där blodtörstiga på Balkan hade ihjäl varandra på ett sätt som ”vi” aldrig gjort.
Men man kan inte förstå något om Jugoslaviens upplösning om den inte också ses i ett större sammanhang: slutet på det kalla kriget, västliga strategiska intressen, den djupa interna ekonomiska kris som orsakades av att att multinationella bolag flyttade sin industriproduktion – elektronik, skeppsvarv – från Europa, inkl. Jugoslavien, till låglöneländerna i Asien under 1980-talet. Etnicitet var ett medel att mobilisera mörka drifter och historiska trauman – inte en orsak till varför det gick så illa. Det här var inga etniska krig, utan krig mellan politiska makteliter.
Det är allt för lätt och djupt orättvist att bara som Swartz hänvisa till folkslagens “nationalism”, att de i princip får skylla sig själva. Omvärlden gjorde gång på gång fel saker vid fel tidpunkt. Erkännandet av Slovenien och Kroatien gjorde exempelvis kriget i Bosnien oundvikligt.
Ett rimligt bokslut över de jugoslaviska sönderfallskrigen, med en fördjupad historieskrivning är angeläget. De flesta nya staterna lider av stora ekonomiska problem och har djupa demokratibrister. Tjugo år efter det att krigen började är Bosnien en statsbildning som inte fungerar. Daytonavtalet skapade fred och etnisk balans men inte demokrati. Makedonien hotar falla sönder. Kosovo har bara erkänts av ett fåtal stater. Ska Serbien för att kunna gå med i EU tvingas att först bli medlem i det Nato som 1999 bombade landet?
Propagandan var en del av krigen i Jugoslavien, ord blev farligare än kulor. Men våra västmedier förmedlade också förenklade bilder och etniska fördomar. Det är hög tid att försöka se mera klart och göra upp med stelnade plattityder.
Sören Sommelius
kulturskribent och författare
Jan Öberg
fredsforskare, direktör för TFF
Ingen är förvånad över att DN refuserat denna artikel. Sedan det journalistiska mordet på Björn Eklund och utrensningar i Ordfront (startskottet avfyrades just av DN:s Zaremba) som nu är en MIMAK-tidskrift (för att använda Jan Öbergs utmärkta begrepp) är det lilla debattutrymme som trots allt funnits om kriget i f.d. Jugoslavien fullständigt utraderat. Därför kan Swartz ostört meditera över de primitiva folkslagen på Balkan (med betoning på serberna, som är OK och PK att smutskasta, särskilt om man ska tillhöra PK-medelklassen i detta land) som behöver “moderniseras”, om nödvändigt med bomber. Då är det möjligt att tänka bort de yttre faktorernas avgörande inverkan på den jugoslaviska krisen.
För övrigt håller jag inte med om att kriget i Bosnien var oundvikligt efter att Kroatien och Slovenien erkänts (i strid mot folkrätt som man kan säga ha begravts just i den jugoslaviska krisen). Oavsett vad man tycker om EG:s (läs: Tysklands, Österrikes och Vatikanens) roll för söndringen av Jugoslavien i enlighet med etnokulturella principer så lyckades faktiskt dess medlare Jose Cutileiro framförhandla en överenskommelse för Bosnien som hade kunnat bespara befolkningen i den centrala Jugoslaviska delrepubliken från ofantliga lidanden.
Även amerikanska diplomater har erkänt att USA:s Belgradambassadör Warren Zimmermann står bakom kriget i Bosnien ( http://video.google.com/videoplay?docid=5860186121153047571 ). Om kriget i Slovenien och i synnerhet Kroatien kallades “Mr. Genscher’s war” då är det blodiga kriget i Bosnien absolut “Mr. Zimmermann’s war”.
Zimmerman övertalade Izetbegovic att dra tillbaka sin underskrift från Cutileiroplanen efter att ha förmått honom att tro att USA skulle intervenera på muslimernas sida. Men i stället för att hjälpa muslimerna militärt drog USA muslimerna in i ett fullständigt onödigt krig och såg till att på alla sätt förlänga detta krig (vilket framgår av den brittiske fredsmäklarens skildring Balkan Odyssey). Till slut ingrep USA efter år av antiserbisk propaganda i MIMAK-media och framtvingade ett avtal som utifrån muslimskt perspektiv är betydligt sämre än det ursprungliga (EG:s) Cutileiro-avtalet. Skillnaden mellan dessa två avtal är, som även Carl Bildt försiktigt antydde i slutet av 2005 på tioårsdagen av Dayon, hundratusen döda, miljontals förstörda öden, tusentals splittrade familjer. Framför allt är klyftan mellan serber och muslimer i Bosnien (som i princip är ett folk med två olika religioner i en miljö som före kriget var utpräglat sekulär) numera i praktiken oöverstiglig. Mycket tack vare MIMAK-propagandan som också Swartz medverkar i. I en så splittrad region kommer man alltid att behöva en yttre “medlare”.
Och medlingstjänsternas pris är “förmånligt”: Jugoslaviens statskuld 1991 var 21 miljarder dollar. De nybildade staternas sammanlagda statsskuld är numera ca 160-170 miljarder dollar, vanliga medborgare är skuldsatta hos (utländskt ägda) banker upp till öronen (till mycket högre räntor jämfört med västeuropa), alla väsentliga resurser ägs av transatlantiskt kapital osv. osv. Det här är saker som aldrig kommer att uppmärksammas av DN eller av den självgode Swartz.
Frågan är bara hur länge man kommer att tollerera sådana här bloggar som uppenbarligen utgör hot mot MIMAK:s ambitioner att centralisera och “halal-isera” inforamtion som undersåtarna ska ta del av. Annars skulle man inte utnyttja terrordådet i Norge och kravallerna i Storbritannien för att “införa ordning” på internet ( http://www.youtube.com/watch?v=ibjYRM7amS0 ).
Måste bara komplettera ovanstående kommentar med en artikel i Aftonbladet från början av juni, tror jag ( http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article13111909.ab ) där den rättrogne Peter Kadhammar först spottar på Björn Eklund för att sedan berömma honom på ett minst sagt originellt sätt… Den läsare som orkar gräva sig fram genom högen av utslitna stinkande MIMAK-analogier med Auschwitz får en oväntad belöning i form av denna bekännelse:
“Vårt land är så litet att det ofta saknas alternativa karriärer. Därför är Sverige ängsligt och tyst. Den som trätt in i en elit (ekonomisk, politisk, kulturell eller av annat slag) är livrädd för att hamna i kylan. Det är så lätt att bli kvar därute för alltid.”
Jag vet inte om ovanstående var ägnat som reklam för evig “journalistisk värme”, som ett förtäckt hot till Eklund (något i stil med “vi har förlåtit dig en gång men utmana inte ödet en gång till”) eller bara som ett ögonblick av uppriktighet (och inlindad ursäkt till Eklund för att han måste först smutskatas lite för att få reklam i AB?), men det var mycket träffande. För att parafrasera Kadhammar: “Hatten av för Kadhammar”.