Jag fattas ord. Detta Ă€r fullkomligt oacceptabelt, oetiskt – och det Ă€r officiell svensk politik. I strid med mĂ€nskliga rĂ€ttigheter och allt vad forskningsvĂ€rlden ska stĂ„ för.
Och ingen stĂ„r upp – alla följer flocken.
Med undantag av Jonathan Feldman, docent i ekonomisk historia och internationella relationer vid Stockholms universitet.
Detta Ă€r diktaturstatens metoder. I solidaritet med det helt “oskyldiga” Ukraina. Och med det lika oskyldiga USA och NATO.
Det Ă€r kollektiv bestraffning – och jag citerar hĂ€r vad du kan lĂ€sa om det begreppet pĂ„ Wikipedia:
Kollektiv bestraffning innebÀr att frÄngÄ principen om att var och en skall bedömas efter sina egna handlingar, och istÀllet utsÀtta en grupp kollektivt för ett straff som pÄföljd för nÄgot som de inte samtliga har begÄtt. All form av kollektiv bestraffning Àr brottsligt.
Kollektiv bestraffning förekommer som begrepp inom internationell rÀtt och krigets lagar, och inom gruppteori som studerar mer eller mindre formella straffsystem, till exempel inom skolan och militÀren. Kollektiv bestraffning Àr förbjudet enligt fjÀrde GenÚvekonventionen, FN:s allmÀnna deklaration om de mÀnskliga rÀttigheterna,[1] och nationell lagstiftning. I oegentlig bemÀrkelse anvÀnds termen för grupptryck.
En av grundförutsĂ€ttningarna för rĂ€ttssĂ€kerhet Ă€r FN:s allmĂ€nna deklaration om de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna, artikel 6: “Envar har rĂ€tt att allestĂ€des erkĂ€nnas som person i lagens mening”, vilket uttryckligen fastslĂ„r att individer skall bedömas var för sig för sina egna handlingar. Detta gĂ€ller sĂ„vĂ€l i fredstid som under krig; betrĂ€ffande krig finns ytterligare bestĂ€mmelser i fjĂ€rde GenĂšvekonventionen (1949), artikel 33, som likstĂ€ller kollektiv bestraffning med förödmjukelse och terrorism. Olika deklarationer och konventioner mot tortyr och omĂ€nsklig och förnedrande behandling brukar ocksĂ„ anföras vid fall dĂ€r kollektiv bestraffning förekommit.[2]
Eftersom MR-deklarationen implementerats i nationell lagstiftning, Àr kollektiv bestraffning olagligt Àven nationellt, vÀrlden över. Straffbegreppet utvidgas hÀr till att Àven omfatta till exempel skolor; lÀrare Àr enligt lag förbjudna att straffa elever kollektivt i till exempel Sverige.[3]
LĂ€s igen!
All form av kollektiv bestraffning Àr brottsligt!
Kollektiv bestraffning Àr förbjudet enligt fjÀrde GenÚvekonventionen, FN:s allmÀnna deklaration om de mÀnskliga rÀttigheterna,[1] och nationell lagstiftning.
Straffbegreppet utvidgas hÀr till att Àven omfatta till exempel skolor; lÀrare Àr enligt lag förbjudna att straffa elever kollektivt i till exempel Sverige.[3]
Men svenska staten kan straffa fullstÀndigt oskyldiga ryska studenter och forskare, som inte har ett dugg att göra med Rysslands invasion av Ukraine.
Och skapar sÄdan brottslighet nÀmnvÀrd debatt i dagens Sverige? Nej, i russofobins tidevarv Àr allt möjligt.
Lyssna!
Till Lisa Khaiderova som kom till Uppsala Universitet 2019 pÄ Erasmusprogrammet:
“De studenter som vill ta sig till Sverige mĂ„ste nu förlita sig pĂ„ stipendier eller betala studieavgifterna ur egen ficka. UpplĂ€gget har varit vanligt förekommande, men har nu blivit betydligt mer komplicerat.
â Jag har mĂ„nga vĂ€nner som skulle Ă€lska att komma hit men som det ser ut nu Ă€r det omöjligt. Rubeln Ă€r för lĂ„g och vĂ„ra tillgĂ„ngar Ă€r frysta pĂ„ grund av sanktioner. Det Ă€r ledsamt, sĂ€ger Lisa Khaidarova, som studerat i Uppsala sedan 2018.
Hon beskriver hur sanktionerna pÄ mÄnga sÀtt slÄr hÄrdare mot hennes vÀnner och familj, Àn mot den ryska eliten.
â Det gĂ„r inte att jĂ€mföra med det fruktansvĂ€rda lidande som den ukrainska befolkningen gĂ„r igenom men det Ă€r viktigt att belysa att det inte bara Ă€r den ryska eliten som pĂ„verkas, det Ă€r unga mĂ€nniskor som vill studera och bygga sina liv. Vi har inte valt att bli ryssar, vi bara föddes dĂ€r.”
Och lyssna sedan till Lunds Universitets rektor, Erik Renström:
Han tycker regeringens beslut Ă€r et ingrepp i universitetens autonomi men omedelbart slĂ€ter över det principiella med detta för en akademiker ovĂ€rdiga, ryggradslösa argument: “Men samtidigt… vi lever i en omvĂ€rld som vi fĂ„r förhĂ„lla oss till” – och sedan pratar pĂ„ om möjligheten till framtida kontakter ryska forskare.
TÀnk om Renström hade stÄtt upp för allt vad ett universitet och fri forskning ska stÄ för i alla lÀgen. Men han underordnar sig Partiet. Staten.
Och underminerar akademins “kĂ€rnvĂ€rden.”
Och lyssna Àntligen till Jonathan Feldman, Stockholm Universitet:
Feldman tar upp den nya svenska obalansen mellan diplomatisk och militĂ€r kapacitet och understryker hur viktigt det Ă€r att ha diplomatisk förmĂ„ga i en situation som den aktuella – och i en sĂ€kerhetspolitisk kris som den kring den ryska ubĂ„ten U-137 i Karlskrona 1981.
Men naturligtvis mĂ„ste hans poĂ€ng motstĂ€llas/motsĂ€gas av en militĂ€rhistoriker vid Försvarshögskolen, Fredrik Eriksson. Freden ska alltid balanseras av militĂ€ren – aldrig omvĂ€nt. Har man dessutom lĂ€st Ola Tunanders bok, “Navigationsexperten. Hur Sverige lĂ€t sig bedras av U137” förstĂ„r man att Eriksson inte vet vad han talar om nĂ€r han hĂ€vdar att Sveriges militĂ€ra kapacitet i den situationen var viktigare Ă€n den diplomatiska.
âą
SĂ„hĂ€r Ă€r situationen per 5. april: “SVT har frĂ„gat landets universitet om hur de nu förhĂ„ller sig till studenter frĂ„n Belarus och Ryssland. Inga universitet svarar att de kommer att skicka hem nĂ„gra studenter, men mĂ„nga har tvingats bryta kontakter och kan inte lĂ€ngre verifiera studenternas betyg.”
Det Ă€r vĂ€stvĂ€rlden sjĂ€lv som underminerar vĂ„ra finaste vĂ€rden – t ex den fria forskningen. Underminerar den liberala grundtanken att olika meningar ska fĂ„ finnas och utvecklas i samtal. Det Ă€r vĂ€stvĂ€rlden sjĂ€lv, som underminerar de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna med en politik som denna.
Jag anser att det Àr oetiskt att hindra mÀnniskor ifrÄn olika kulturer och lÀnder att trÀffas och samarbeta. Att det Àr hÄl i huvudet att i denna utomordentligt polariserade konfliktsituation avbryta alla medmÀnskliga kontakter. Ty ingen rysk medborgare kan göras ansvarig för den ryska invasion av Ukraina.
Vi behöver mÀnskliga kontakter, besök, utbyte och samarbete i denna mer Àn nÄgon annan situation.
Om det Ă€r freden vi vill. Om det inte bara Ă€r kriget, hatet – och NATO – Sverige vill.
Men fredens diskurs har försvunnit i politik, medier och forskning. Kvar stÄr egentligen bara militarismens totalitÀra paradigm.
HÀr kunde Sveriges regering ha följt en helt annan vÀg. Visat civilcourage.
TÀnker Sveriges regeringen verkligen sjÀlv sÄ kort och dumt eller har man bara accepterat en uppmaning ifrÄn USA: Cancel everything Russian like we in Washington and Brussels do! Det skulle inte förvÄna mig.
Sammanfattningsvis om Sverige, forskningen, Ryssland och den vidriga kollektiva bestraffningen som aldrig – aldrig – kan försvaras:
German lawyer, Otto Gritschneder (1914-2005):
âHe who sleeps in a democracy risks waking up in a dictatorship.â
Austrian journalist and author Karl Kraus:
“When the sun of culture sinks low, even dwarfs throw long shadows.”
Leadership has a problem :
THE WORLD
â which it neither can feel, imply or cope with