Martti Ahtisaari uppfyller inte något av kriterierna för att få fredspriset, inte ens med en generös tolkning av formuleringarna i Alfred Nobels testamente från 1895; att bidra till broderskap i världen, reducera arméer och ordna fredskonferenser.
Ahtisaari har vid upprepade tillfällen tjänstgjort som en ”fredsfixare” för makteliter i väst. 1999 var han den utsände som övertalade den serbiska staten att ge upp efter 78 dagar av Natobombning – den brutalaste händelsen i Europa sedan 1945, som dessutom saknade mandat från FN:s säkerhetsråd.
Därefter blev han arkitekt till planen bakom avskiljandet av det nu ”självständiga” Kosovo, som bröt sig loss från Serbien i spåren av bombningarna. Kosovo erkänns bara som självständigt av 25 procent av världens stater.
Så Ahtisaari är en man som genom sina ”medlingar” helt och hållet omhuldar den ”fred” som skapas med militarism och brott mot internationell lag – snarare än att följa FN-normen om ”fred med fredliga medel”.
Nobelkommittén ska, enligt Nobels testamente, inte nödvändigtvis bestå av norska parlamentariker. Nobel stipulerade bara att de som delar ut priset ska utses av det norska parlamentet.
Skulle någon drömma om att låta en grupp parlamentariker bestämma vem som ska få Nobelpriset i till exempel medicin, fysik eller litteratur utan att ha den minsta kunskap om ämnet eller professionell bakgrund inom fältet? Ändå är detta precis vad Nobelkommittén gör. Ingen av dem har någon professionell kunskap om ämnet fred.
Kommittén har återigen belönat en av sina politiska vänner istället för någon av de oberoende kandidater som fanns i år och som verkligen har bidragit till genuin fred intellektuellt, kulturellt eller genom kontakter folk-till-folk.
Detta är en skandal. Ytterligare en efter Al Gore förra året.
De av oss som strävar efter en verkligt fredlig värld berövas återigen vårt viktigaste pris med det här årets utnämning.
Mer om Alfred Nobel och hur hans testamente kringgås kan du läsa här.
Översättning från engelska: Caspar Behrendt
[JÖ # 1230]