Hotet fra Iran: Okunnighet eller propaganda?

Såhär skrev Mats Skogkär på ledarplats i Sydsvenska Dagbladet:

Hotet från Iran
Senast uppdaterad: 26 februari 2008 23:55

Jerusalem-Malmö.
Det råder knappast någon tvekan om vad man i Israel uppfattar som det största hotet mot det egna landets existens: regimen i Iran.

Det gäller från mannen och kvinnan på gatan upp till landets högsta militära och politiska ledning.
”Iran är den största utmaningen vi står inför, på kort, medellång och lång sikt.”
Det konstaterar Benny Dagan, biträdande chef vid det israeliska utrikesdepartementets avdelning för strategiska studier.
”Någon gång i framtiden kommer Iran att nå militär, nukleär kapacitet.”
Och det handlar enligt Dagan inte om någon avlägsen framtid. Detta scenario kan – i värsta fall – vara verklighet redan nästa år, 2009.
”Då kan de ha tillräckligt med klyvbart material för att tillverka kärnvapen. Om det skulle dröja till 2010 eller 2011 har egentligen ingen betydelse för vår del.”

Den rapport det internationella atomenergiorganet IAEA offentliggjorde i slutet av förra veckan ger stöd för de israeliska farhågorna. Enligt IAEA tycks Iran snarare intensifiera sitt anrikningsarbete än bromsa det. I söndags bekräftade Iran också att landet börjat använda nya centrifuger, med mer än dubbelt så stor kapacitet som de gamla, för anrikning av uran.
Fler än Israel har anledning att ta hotet från Iran på allvar. Ett Iran med kärnvapenkapacitet skulle i ett slag förändra hela maktbalansen i Mellanöstern och förmodligen inte bara där.
På fredag väntas FN:s säkerhetsråd rösta om ytterligare sanktioner mot Iran. Det är ett hot som Iran viftar bort vilket inte förvånar: omvärlden har under flera år visat en närmast total oförmåga att hitta en fungerande strategi mot Iran.

När USA:s samlade underrättelsetjänster i rapporten Iran: Nuclear Intentions and Capabilities i slutet av förra året gjorde den överraskande bedömningen att Iran med största sannolikhet avbrutit sitt program för kärnvapenutveckling redan hösten 2003, blev förvirringen total. Från israeliskt håll uttryckte man omedelbart sina tvivel på rapportens slutsatser. Andra ville gärna tro på den. Idag framstår rapporten som mer eller mindre överspelad. Iran fortsätter att anrika uran och att utveckla robotar som kan bära kärnvapen.
Fortsätter gör också president Mahmud Ahmadinejad, liksom andra framträdande iranska makthavare, med sina hatfyllda utfall mot Israel. Nyligen beskrev Ahmadinejad Israel som en ”svart och smutsig mikrob” – en sjukdomsframkallande sådan får man förmoda. Ett annat och vanligt invektiv från det hållet är att beskriva Israel som en ”cancersvulst”.
Som alla vet är bakterier, virus och cancersvulster sådant man vill bli kvitt snarast möjligt och helst för gott.
Om det judiska folket lärt sig något genom århundradena så är det vart sådant tal kan leda.

Mats Skogkär

Jag fann anledning till att kritisera denna framställning. Sydsvenskan tog inte in det under sin Debatt eller i närheten av ledarsidan utan – den 4:e mars – under “Ordet” för insändare:

Hotet mot Iran: Okunnighet eller propaganda på ledarplats?

På ledarsidan den 27:e februari vill Mats Skogkär ha läsarna att tro att Iran är ett hot mot Israel och världen. Antingen känner han till den större bilden och då är han propagandist eller också är han bara för okunnig för att skriva om “Hotet från Iran”.
Det är OK att vara pro-israelisk men inte att strunta i minimumskundskaper om sakfrågan.

Hans enda källor är israeliska – men inte den israeliska utrikesministern, som nyligen sade att Iran knappast är något allvarligt hot. Hans nämnar inte att Iran har stora framtida behov av energi också utöver sin egen olja. Inte att IAEA, det internationella atomenergiorganet, inte ger stöd för hans alarmism.

Han nämner inte att Iran inte i modern tid har invaderat någon (till skillnad från Israel), att det har goda anledningar att känna sig hotat – USA:s krig och megabaser i Irak, kärnvapen i Pakistan o Indien, demonisering, krigshot och sanktioner från väst – utan anledning.

Tarvligast av allt upplyser han inte att Israel självt har 200-300 kärnvapen, att alla andra i Mellanöstern upplever dessa vapen och Israels politik som hotfull, att det är den enda staten som i årtionden trotsat FN:s resolutioner om att hela Mellanöstern ska vara atomvapenfri och att det ska dra sig tillbaka från ockuperade territorier. Inte heller att Israel inte är med i IAEA medan Iran är det.

Skogkär insinuerar i sin slutkkläm att den iranske president Ahmedinejad är en ny Hitler. Det vittnar om att han inte läst vad Amedinejad faktiskt har sagt, alltså noll källkritik.

Fri press – javisst: friheten till att vara så okunnig eller propagandistisk man vill och till att lura läsarna in i en fruktan vars enda syfte är att legitimera den ena sidans – och USA:s – våld och dubbelmoral i årtionden.

JAN ÖBERG, docent, direktör
Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning, Lund
oberg@transnational.org
http://www.transnational.org

till vilket Mats Skogkär svarade:

Kommentar överflödig

Jan Öbergs inlägg talar egentligen för sig självt.
Men eftersom han lägger så stor vikt vid den israeliska utrikesministern Tzipi Livnis syn på Iran ska jag citera vad hon sade vid ett besök i Tokyo den 18 januari i år:
“Iran is a threat, not only to Israel; it is a threat to the world.”
Jag tror att en översättning är överflödig, ytterligare kommentarer likaså.

Mats Skogkär
ledarredaktionen Sydsvenskan

Öberg #1190

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s