De föregående 18 stödpaket tycks inte ha hjälpt Ukraina i kriget mot den – lögnaktigt “fullskaliga” – ryska invasionen. Men NUU – säger intellektuella höjdhopparen, upprustningsminister Pål Jonson, att det 19:e paketet ska göra susen.
Detta kan du läsa om på Regeringskansliets hemsida 31:a marts 2025:
“Största stödpaketet till Ukraina hittills höjer det svenska stödet för 2025 till 29,5 miljarder kronor. Med ett värde på närmare 16 miljarder kronor presenterar regeringen det hittills största militära stödpaketet till Ukraina. Ukraina har efterfrågat förmågor kopplat till luftförsvar, artilleri, satellitkommunikation och marin förmåga. Tillsammans med det stödpaket som presenterades tidigare i år uppgår det svenska militära stödet till Ukraina till ca 29,5 miljarder kronor för 2025. Det totala svenska militära stödet sedan 2022 uppgår därmed till ca 80 miljarder kronor.”
80 miljarder och ännu mer framöver rakt ned i militarismens svarta hål! Till ingen nytta för andra än MIMAK – det Militär-Industriella-Media-Akademiska Komplexet.
Och til skada för hela det civila svenska samhället.
Sverige kommer – med NATO-medlemsskapet, de 17 USA baserna samt detta upprepade motproduktiva Ukrainestöd (när kommer Stödpaket 50?) mot varje typ av fredlig lösning – att militarisera sig till fattigdom.
Och det medan Kina och många andra genomgår en fantastisk, snabb utveckling och blir välfärdsstater, samarbetar och skapar en bättre framtid för mänskligheten.
Kristersson-regeringen tycks välkomna kommande generationer till ett Sverige med tredjevärldsstatus i framtidens multipolära värld. (Tillsammans med övriga EU/NATO-länder).
Ordet “fred” kan ingen stava till. Det är tabu i dagens svenska medier, politik och forskning.
Sverige är inte längre en demokrati utan en kakistokrati. Bara en kakistokrat tror att svenskarna blir mer säkra genom att upprusta Ukraina i stället för att arbeta för en ny säkerhetsordning i Europa.
Folket har aldrig fått säga något om denna huvudlösa militarism på framtida generationers bekostnad. Vem ska betala för denna vansinniga politik – och när? Hur mycket bättre kunde Sverige ch världen ha blivit om dessa medel hade använts på civil utveckling och Sverige hade befrämjat en förhandlingslösning – vilket man kunde ha gjort som neutral men inte som NATO-medlem.
Det Sverige som engång i tiden gick före i kampen för fred, gemensam säkerhet, nedrustning och ett säkert Europa – och leddes av intellektuellt kapabla människor – finns inte längre.
Förtvivlande. Militarismen dödar redan i fredstid.