Framtiden är utraderad i Irak – Kultur & Nöje – Göteborgs-Posten
Av Yusra Moshtat, TFF Associate som flydde till Sverige från Irak: “Sörjer jag i själva verket ett land som inte längre finns, vars gränser för alltid är bortsopade av den skoningslösa ökenvinden?”
En artikel som berör, av en fantastisk människa som överlevt trots så mycken smärta – och skapat sig ett liv i Sverige.
Vi träffades för många många år sedan på ett seminarium om Irak. Yusra talade och visade sitt bildspel – intensivt, man kunde ha hört en knappnål falla – berättade om barndomen, flykten, barnet hon förlorade…
Direkt efter Yusra skulle jag prata om Irak som jag hade upplevt det under mina besök 2002 och 2003 och från ett internationellt freds- och konfliktperspektiv.
Efter föredraget kom hon fram till mig och sa, enkelt och rakt: Jag har bott 12 år i Sverige och du är den förste som förstår mitt land. Du är min bror. Vi höll om varandra och började sedan prata om livet – där och här. Och om hoppet om fred.
Det är detta hopp om fred i Irak som Yusra nu – som jag tidigare – har förlorat.
Den amerikanske invasionen, ockupationen, sanktionerna och kriget mot terrorn som är så ofattbart motproduktivt – har dödat det.
Ingen västlig ledare har ställts inför rätta för detta barbari i “civilisationens” – utvecklingens, demokratins, frihetens, rättigheternas – tecken. Det hade varit bra, inte för hämndens utan för etikens och rättvisans skull.
Jag blev Yusras bror och hon omedelbart min syster. Något gott förde detta förbannade krig ändå med sig…