En vind kallad Robert Rauschenberg

Skrivit 1998, men det är min första och enda konstrecension. Rauschenberg er min favoritkonstnär. Han dog den 12:e maj 2008.
Publicerades på Helsingborgs Dagblads kultursida 7 oktober 1998 i en lite kortare utgåva än denna.

”Jag känner starkt, grundat på många och olika resor och samarbeten, att kontakten mellan enskilda människor genom konst innehåller en stark kraft för fred. Konsten är det minst elitistiska sättet att dela med sig av exotisk och vardaglig information och förhoppningsvis lockar den oss in i ömsesidig förståelse som gynnar alla…”

Att äntligen komma till Köln, gå runt Kölner-Domen och in på Robert Rauschenbergs retrospektiva utställning känns som när jag som barn fick den där allra mest önskade presenten på julafton.

Nästan 400 arbeten visas, från 1949 till början av 1998, en omskakande – och nästan för stor – upplevelse av det produktiva livsexperimenterande som alltid fascinerat mig hos honom.

Det är en odefinierbar energi och dragningskraft, som jag också upplever i Dylans poesi, Mozarts och Beethovens musik och i Gandhis experiment med sanningen.

Upprepningen som innovation

Mozart kan upplevas lätt och ytligt, underhållande. Men Mozart gömmer också dödsfruktan, tragedi, geniets ensamhet, avundskjuka, kamp, som Milos Forman mästerligt framställde det i “Amadeus”.

I varje opus av Mozarts ofantliga produktion finns också något “mozartskt,” som inte går att definiera, något som gör att bara han kunde ha skrivit så, oavsett hur olika uttrycksformer han – eklektiskt – spelade på och trollade med. Han upprepar sig själv men på ständigt nya sätt.

Så också med Robert Rauschenberg. Man känner lätt igen det “rauschenbergska” över dessa nästan 50 år, någonting gåtfullt med färgarna, teman, penselns eller blyertspennans snabba rörelser över ytor och den lekande lätta precisionen. En sublim touch av den evigt föränderliga och dock samma Rauschenberg.

Löftet

Det första verket, från 1949, består av 14 gulnade A4-stora träsnitt med riven kant, samlade längst uppe med häftklammer och snören och ställda på högkant. Man kan inte se träsnitten inne i “boken” annat än i utställningskatalogen. Ovan på dessa blad sitter ett något mindre grått papper på vilket han skrivit med versaler – lite grann som i sin namnteckning: ”This is the first half of a print designed to exist in passing time.” Och som omslag ett pergamentpapper genom vilket denna text blir lite suddig, försiktig.

Utställningskatalogen visar de fjorton små träsnitt. Det första trycket är helt svart, det andra har ett vitt horisontellt streck, nästa två, etc. Det 14:e trycket har 14 streck och är halvt vitt, halvt svart. Om det är första hälften skulle det 28:e slutligen skapa en helt vit yta – kort sagt, den totala transformationen över “den tid som passerar” – förmodligen hans egen livstid.

Här finns RR’s grundmaterial, gåtfullhet, färgerna, det ofärdiga – allt det, som går igen fram till idag. Här finns – lite blygsamt bakom pergament – löftet om att skapa en ny sorts konst. Inte dåligt för en 24-åring som bara fyra år tidigare sett sin första konstutställning och beslutat sig för att bli konstnär.

Nåväl, följ med runt!

Objekten

Vägskyltar, stolar, sopkvastar, cyklar, borrmaskiner och andra verktyg, radioapparater, glödlampor, stövlar, maskindelar, klockor, musikinstrument, badkar, bildäck, japanska drakar, snören, skrot, lånade objekt från runt om i världen, altardukar, vindmöller, kartongemballage, dörrar, hinkar, äpplen, paraplyer…

Images

Här finns bilder som sedermera blivit ikoner: Kennedy, rymdfarkoster, Mona Lisa, Abraham Lincoln, apor, indianer (han har själv Cherokee-rötter), Berlinmuren, pansarvagnar, Venus, affischer, husväggar, andras fotografier och tavlor, antimilitarism, Buddha och BMW, Dante’s Inferno, amerikansk ikonografi, kroppen, idrottsmän, Frihetsgudinnan, lådor, siffror…

Material och tekniker

I sin konst använder sig Rauschenberg av en mågfald av tekniker som målat eller ihopknycklat aluminium, tyger, silketryck, överföring, fresker, fotografi, handmålning, installationer, collage, ljus, ljud – och pensel. Och färger förstås: svartvitt, monokromer, den totala blandningen, depressiva och livsbejakande färgar, universum självt på några kvadratmeter, faste, rinnande, sammanhängande och stänkta/sprutade färger, aggressiva och “läckra” färgkombinationer. Guld, koppar, mässing. Kinesisk, thailändsk, japansk, chilensk, rysk estetik. Och America everywhere! Fotografi, akryl, papper, glas, växtfärgar och vatten, fotogravyr och ett gammalt blåmålat bord!

Uttryck

Expansion, interkulturella möten, experiment, “combines”, universalitet, Rauschenberg själv som ett genomgående tema, intrycken av varje omgivning som både objekt och subjekt; assemblage, ordning ur kaos, kaos ur ordning ibland…rastlöshet, self discovery, reproduktion, transformation, flykt, glädjen över vardagens ting och skönhet, eklekticism ad libitum, vårdande av det vackras möjligheter, frenetiskt skaparbehov, praktiskt filosoferende om livet…

”Jag är så glad för att vara konstnär, konstnärens språk fungerar överallt. Inget land är så rikt eller så fattigt att det saknar en artistisk kultur. Konstnärer kan alltid förstå varandra. Jag känner mig lite begränsat nu världen har blivit mindre. Men jag är nu så gammal att jag knappast riskerar att inte hitta nytt land, dock månen lockar mig…”

Milton Ernest ”Robert” Rauschenberg

Ska fylla 73 den 22 oktober i 1998. Har rötter i Holland, Sverige, Tyskland och USA (Cherokee). Fyller barnkammaren i Texas med ”objekt” och hade mängder av djur. Frigör sig som 13-åring ifrån sina fundamentalistiskt kristna föräldrar, när han upptäcker att hans passion, att dansa, enligt dem är synd.
Tjänstgör i amerikanska flottan 1944-45 och ritar sina kamraters porträtt, men förklarar att han inte tänkt lära sig döda någon; blir omplacerad som teknisk assistent på US Navy neuropsykiatriska klinik i San Diego och arbetar med traumatiserade marinsoldater: antimilitarist och fredsengagemang resten av livet.

1945 går han in på ett konstmuseum i San Diego för första gången i sitt liv och inser att han skulle kunna bli konstnär själv. Numera kanske den erkänt mest betydelsesfulla amerikanska konstnären sedan 1945, en globalkonstnär, gränslös i mer än en bemärkelse och i termer av en nästan obegriplig produktivitet.

Inte att det alltid varit lätt. Han har visats mest i mindre utställningslokaler, på gallerier snarare än på stora museer. Han har, på gott och ont, varit en celebritet i konstvärlden sedan han 1964 vann Venedig-Biennalens guldmedalj. Självfallet ställer omvärlden krav på att hela tiden ska överträffa sig själv. Och hans senaste arbeten är väl också lite mindre kraftfulla, snabbare, lite souvenir, deja vu.

Fredskonstnär med ROCI

Rauschenberg fick tidigt på 80-talet idén att resa runt i världen och skapa konst tillsammans med människor på olika platser. På 3-4 år skapar han över 125 stora arbeten, skulpturer, målningar, collage – några av hans bästa, tycker jag. Han kallar projektet Rauschenberg Overseas Culture Interchange, ROCI – det uttalas “rocky” och det är tillika namnet på hans sköldpadda på Captiva Island i Florida där han mestendels bor och arbetar.

Han fick inget stöd från privatpersoner eller företag. Alla tyckte idén var fåfäng, överambitiös, så han finansierade själv det esta genom att sälja ut av sin egen konstsamling, donerade arbeten överallt, slutligen också till National Gallery i Washington. ROCI förde honom förutom till USA till Malaysia, Tyskland, Sovjetunionen, Kuba, Japan, Kina, Tibet, Venezuela, Mexiko och Chile. För Rauschenberg är fred mera form, närvaro, experiment och medvetenhet och en lovsång till mångfalden – än ett bestämt innehåll eller politik.

En av hans idéer var att erbjuda Pan Am att måla ett helt flygplan och sedan få använda det som officiellt ROCI-plan runt om i världen. Pan Am sade nej tack. ”Tack gode Gud för att de gjorde det. Varje gång jag nu stiger ombord på ett plan tänker att ‘det här skulle jag inte tycka om måla!’

Sedan trodde jag att Kodak eller Canon skulle vilja sponsra ROCI. Men inte en enda var intresserad och det var terrific, för om Du verkligen blir avvisad igen och igen så tvingas Du arbeta realistisk. Det faktum att vi inte kunne få ROCI att rulla ekonomiskt gav det mycket mer heder och integritet. Med undantag för hjälp från vänner fick vi inte en dime och det skyddade oss från mycket kritik.”

Geni med energi

Ta året 1985 när han var 60. Utställning i Madrid. Två månader med ROCI i Mexico, sex veckor i Venezuela, en månad i Chile; donerar pengar till återuppbyggnaden av ett museum där efter en jordbävning, besöker koppargruva i Antofagasta, antar koppar och mässing som grund för nya fotosilketryck – “Copparheads”-serien uppstår. Kopparn symboliserar hans solidaritet med gruvarbetarna och deras kamp mot Pinochets diktatur. Hemma igen, ABC tv-program om Konstens desintegration; sex veckor med Roci i Venezuela. Tar emot diverse utmärkelser. Tre veckor med ROCI i Kina där över 300 000 ser hans arbeten, skapade på ort och ställe. I Kina talar man om konsten före och efter Rauschenbergs besök! Sen tre veckor i Tibet med ROCI. Donerar konstverk och videoutrustning till tibetanska konstnärer. Stor utställning hemma i Houston…Etc.

Till skillnad från kollegan Jasper Johns, som är begränsningens, fördjupandets, psykosymbolikens mästare, slår Rauschenberg med ett stort leende ut med armar och ben, rastlös som en Gandhi som experimenterade med sanningen. Han är en rastlös nomad, en god forskare och generalist. “Jag jönsar inte runt med det omedvetna,” säger han.

Han har kul – och han fruktar att världen på ett eller annat sätt ska försvinna. Genom att reproducera världen gör han förmodligen både den och sig själv lite mer odödliga. Han kan inte låta bli. Livet är att (åter)skapa, hela tiden. Utan att ständigt vara på väg skulle han falla död ner i diket. När han började på ROCI förklarade han också att om han skulle dö mitt i det, så var projektet slut.

“Överallt där jag arbetar handlar det om insikten att “det är här du är. Man kan bara lyckas med att få mest möjligt ut av tiden om man arbetar med flest möjliga saker samtidigt och inte begränsar sig till en enda.”

Gränslöshet

Det makalösa är, tror jag, Rauschenbergs förmåga att bevara nyfikenheten och glädjen, att manifestera sig och återskapa sig själv genom omgivningen. Ta hans arbeten från Kina – det är han helt igenom med med images, skrifttecken, objekt, rörelser och färgval som är “typiskt kinesiska.” Titta på verken från Thailand, och nu är det en “thailändsk” Rauschenberg.

I hans senaste arbeten med en ny al fresco-teknik överför han romersk mosaik och Venus och där har vi en “italiensk” Rauschenberg – eller kanske ett rauschenbergst Italien? Det samma gäller arkeologiske objekt i Turkiet eller Celcius-biblioteket i Efesos. Freskerna fick han idén till på FN:s Habitat-konferens i Istanbul 1996.

Rubriken ovan är Octavio Paz’ i hans hyllningsdikt till RR. Rauschenberg är som en kärleksfull vind i ansiktet, uppiggande. Du känner den snart framifrån, snart i ryggen. Han bjuder motstånd och han puffar till Dig.

Om Du inte hinnar till Köln i tid, upplev honom då i Guggenheims nya fantastiska museébyggnad i Bilbao.

Jag lämnar utställningen full av energi, upplyft, genom upplevelsen av kontinuitet och ständig förändring. Rauschenberg må upprepa sig själv konstant, men det är aldrig på samma sätt!

JAN ØBERG

Robert Rauschenberg – Retrospektive
Museum Ludwig i Köln, 27 juni – 11 oktober 1998
Guggenheim Bilbao Museoa, 20 november 1998 – 7 mars 1999
Katalog med samma titel, 635 sidor

Några hemsidor

Utställningen

Rauschenberg i konsthistoriskt ljus och åtskilliga länkar till kollegor

En handfull Rauschenberg-arbeten, som illustrerar olika uttryck

Oberg # 781